Och jag jag står maktlös inför kärleken igen man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen om man tror på någonting som du gör att aldrig någonsin ge upp

Vi köade, åt ett x antal center,glädjeruschade in i arenan, stod väldigt långt fram, skrek, förlorade rösten och led av en otrolig värk i fötterna de sista timmarna. Men gud vad det var värt det, alltihop, bäst,underbart,obeskrivligt.
Nu sitter jag framför tv:n med ett stort glas apelsinjuice med is och njuter av en dag med att bara vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0